Följa upp, utvärdera och avsluta behandling

Hur vet vi när det är dags att avsluta?

Att utvärdera behandlingen på ett strukturerat och planerat sätt ökar förståelse för om barnet uppnått mål med behandlingen, det vill säga:

1. Förbättrad funktionsnivå (C-GAS) 
2. Minskade symtom. Utvärdera med samma instrument som förmätning. 
3. Mål för behandling (för barnet, omsorgspersonen, gemensamt). Inkludera information från:
   • Barnets/tonåringens beskrivning
   • Omsorgspersonens beskrivning 
   • Förskolans/skolpersonalens beskrivningar 
   • Eftermätning av självsvarsformulär 
   • Kliniska observationer 

Läs mer om att utvärdera behandling i avsnittet Instrument för kartläggning, diagnostik och utvärdering.

Vidmakthålla behandlingsresultat

En viktig del av TF-KBT handlar om att hjälpa barnet och omsorgspersonen att vidmakthålla det de har lärt sig och sina uppnådda mål efter avslutad behandling. Målet är att familjen ska kunna avsluta behandlingen med uppfattningen ”vi vet vad som hjälper, vi vet när vi behöver använda våra färdigheter och vi kan hantera framtida påfrestningar.” Det här bidrar till att stärka generalisering av behandlingsresultatet och minskar risken för att traumarelaterade problem återgår till att ta över vardagen.  

Vidmakthållande är inte ett separat moment i slutet av behandlingen, utan ett perspektiv som bör finnas med genom hela behandlingsprocessen. Du som terapeut kan tidigt hjälpa familjen att identifiera vilka strategier och färdigheter som bidrar till förbättring så att de kan öva i vardagen.  

Målet är att familjen gradvis ska utveckla en förståelse för:

• vilka färdigheter som har varit särskilt hjälpsamma
• hur traumarelaterade symtom kan variera över tid
• vilka situationer som kan innebära ökad risk för återfall i en ohjälpsam strategi eller tillfällig symtomökning
• hur färdigheterna kan användas vid framtida påfrestningar

I TF-KBT innebär vidmakthållande att barnet fortsätter använda färdigheter från behandlingen, såsom känsloreglering, avslappning, kognitiva färdigheter, problemlösning och gradvis närmande till situationer som man tidigare undvikit. Omsorgspersonen behöver stötta barnet genom att uppmärksamma framsteg, uppmuntra användning av färdigheter och fortsätta att bidra till en trygg och förutsägbar vardag.  

Prata om:

• tidiga varningssignaler och ökade symtom
• konkreta handlingsplaner – vad göra, vem kontakta och be om hjälp vid behov
• stärka tilltron till den egna förmågan att hantera framtida svårigheter
• normalisera tillfälliga bakslag. Bakslag  går att förstå och innebär inte att personerna och behandlingen har misslyckats, utan är en naturlig del av återhämtning och inlärning

Använd gärna arbetsbladet Att fortsätta må bättre – Vidmakthållandeplan som finns i barnets övningsbok, Min övningsbok TF-KBT, respektive i TF-KBT Övningsbok för föräldrar och omsorgspersoner.

Referenser

Flink, I., & Linton, S. J. (2021). 12 verktyg i KBT: Från teori till färdighet (2 uppl.). Natur & Kultur.

Behandlingen kan följas upp med booster session

För en del familjer kan det vara värdefullt att på ett strukturerat sätt följa upp vidmakthållandeplaneringen med behandlaren vid ett besök på mottagningen. Vanligtvis några veckor till ett par månader efter avslutad behandling. Följ upp överenskommen planering och gå igenom familjens vidmakthållandeplan, för barnet, omsorgspersonen och gemensamt. Fundera över vad som fungerat bra, vad som eventuellt behöver justeras och problemlös om någon ytterligare insats i familjen behövs. 

Planera gärna in ett uppföljande möte för att stämma av vidmakthållandeplan för de barn som fortsätter med en ny vårdplan på mottagningen, exempelvis vid fördjupad utredning om misstänkt npf eller andra barnpsykiatriska tillstånd.  

Booster sessioner kan även planeras in för de barn som har en rättslig förhandling, en förövare som kommer ut från fängelse, ska börja en ny skola eller något annat utmanande framför sig. 

Fira avslut tillsammans!

I TF-KBT är den avslutande sessionen ett viktigt tillfälle att uppmärksamma barnets mod, hårda arbete och utveckling. Det är också ett tillfälle att uppmärksamma och stärka omsorgspersonens engagemang och delaktighet i barnets behandling. Avslutningen tydliggör också övergången från behandling till fortsatt vardag.  

Firandet behöver inte vara stort, det viktiga är att det blir meningsfullt för barnet. 

Agendan för den avslutande sessionen kan innehålla:

1. En tillbakablick på behandlingsresan – tillsammans, reflektera över:
   • Hur barnet mådde när behandlingen började
   • Vilka svårigheter som var viktigast då
   • Vad barnet har lärt sig under behandlingen
   • Vad som blivit lättare
   • Vilka styrkor barnet visat sig själv och andra
     
     Låt barnet svara på frågor som:
     
     ”Vad är du mest stolt över?”
     ”Vilket moment var svårast?”
     ”Vad hjälpte mest?”
2. Lyfta fram färdigheter som barnet tagit med sig
   Gör en konkret lista över de strategier barnet som kan använda framåt. Det här dina verktyg som du äger nu:
   • Avslappning 
   • Andningsövningar 
   • Känsloidentifiering 
   • Hjälpsamma tankar 
   • Problemlösning 
   • Att prata om svåra saker 
   • Säkerhetsfärdigheter
3. Diplom eller certifikat
   Många barn (och omsorgspersoner) uppskattar ett enkelt diplom som uttrycker:
   
   mod, uthållighet, arbetsinsats, kunskap och färdigheter, hopp inför framtiden!
   
   DIPLOM för att du modigt arbetat med svåra minnen och känslor, tränat nya färdigheter och visat stor styrka under din behandling.
   
   Mall för diplom finns att skriva ut i Min övningsbok TF-KBT.
   
   
4. Positiv feedback stund är ett sätt att låta alla (barn, omsorgsperson och behandlaren) komma till tals och uttrycka exempelvis:
   • Hiss och diss i behandlingen 
   • Något man imponerats av 
   • Exempel på mod och utveckling 
   • Förändringar som gjort skillnad 
   • Egenskaper som uppskattas 
   • Något man är stolt över 
   • Något man vill ta med sig framåt 
5. Summerande aktivitet, exempelvis rita eller skriva ett brev till sig själv i framtiden
   Om utrymme, uppmuntra att barnet/ungdomen att summera tankar för sig själv:
   • Vad jag vill komma ihåg  
   • Vad jag har lärt mig om mig själv 
   • Vad som hjälper när jag mår dåligt 
   • Vem jag kan prata med och få hjälp av 
   • Vad jag hoppas på framöver
6. Symboliskt firande med det lilla extra
   Planera efter önskemål och överenskommelse med barnet/ungdomen för att signalera att barnet gjort något svårt och viktigt, som är viktigt att uppmärksamma.
   • Fika
   • Diplom, medalj eller annan modighetssymbol
   • Ballong, blomma
   • Favoritaktivitet tillsammans, exempelvis spel eller lek
7. Avslutande ord från behandlaren
   Avslutningen är ofta ett högtidligt och känslosamt tillfälle för familjen och behandlaren. Här finns möjlighet att validera och uttrycka sig personligt, exempelvis: