Hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet

När barn eller unga behöver skydd eller vård utanför det egna hemmet ska socialnämnden underrätta regionen om att de ska erbjudas en hälsoundersökning (Socialtjänstlag 2025:400 22 kap. 7 §). Detta gäller även vid placering i skyddat boende.

Syftet är att ge underlag för medicinsk bedömning av behovet av hälso- och sjukvård samt tandvård, att klargöra hur socialnämnden ska verka för att barnets behov tillgodoses, samt att etablera kontakt med hälso- och sjukvården. Bedömningen ska säkerställa barnets hälsa, upptäcka akuta behov och skapa trygghet i övergången till en ny miljö. Beroende på omfattning och vilka moment som ska ingå i hälsoundersökningen bör den alltid utföras av legitimerad (tand)läkare. I vissa fall krävs endast en kortare medicinsk bedömning, i andra en mer omfattande hälsoundersökning. Gemensamt för alla situationer är att barnet ska bemötas med respekt, lugn och ett traumamedvetet förhållningssätt. Det krävs också samarbete med socialnämnden och andra aktörer, exempelvis elevhälsan.

Tre typer av undersökningar vid placering av barn och unga

Sedan 2017 har socialtjänst och hälso- och sjukvård ett gemensamt ansvar att se till att barn och unga som placeras utanför det egna hemmet får en medicinsk undersökning. Tidigare har detta ofta brustit då undersökningar ibland har genomförts sent eller ofta inte alls. Med lagstiftningen från 2017 (Lag 2017:209 om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet) finns en tydlig förväntan att fler barn i samhällsvård ska få en högkvalitativ och traumamedveten undersökning. Den ska genomföras av hälso- och sjukvårdspersonal med rätt kunskap, med fokus på både barnets hälsa och upplevelse.

1. LVU-undersökningen/läkarundersökning (Lag 1990:52 32§)

Socialtjänsten får besluta om en läkarundersökning och utse läkare för undersökningen, som del av utredningen inför beslut om vård enligt 32 § LVU (Lag 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga). Undersökningen kan genomföras i den unges hem eller på annan plats som bestäms av socialnämnden eller rätten. Läkarundersökningen bör omfatta barnets fysiska och psykiska status med syfte att identifiera sjukdom, skada eller funktionsnedsättning som kan ha betydelse för behovet av vård enligt LVU och för planering av vården. Syftet är inte att utreda orsaken till placeringen. Läkaren dokumenterar sina fynd och skickar utlåtandet skyndsamt till socialtjänsten.

2. Hälsoundersökningen (Lag 2017:209)

När ett barn placeras i samhällsvård ska socialtjänsten begära en hälsoundersökning. Regionen ansvarar för genomförandet, och vårdgivaren leder arbetet tillsammans med övrig vårdpersonal. Undersökningen omfattar barnets fysiska, psykiska och orala hälsa och ger en helhetsbild av barnets behov av vård och stöd. Den handlar inte bara om att hitta sjukdom utan om att stärka barnets hälsa och skapa trygghet genom kontinuitet.

Socialstyrelsen har 2019 utgivit föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökningar av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet (HSLF-FS 2019:19). Författningen beskriver mer i detalj vad en hälsoundersökning enligt 2017:209 ska innefatta och har ytterligare förtydligats med praktiskt stöd av HälsoSAMS – samverkan för placerade barn och ungas tillgång till en god hälso- och sjukvård och tandvård. Här finns versioner med konkreta stödförslag för socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt tandvården.

När ett barn följer med en vårdnadshavare till skyddat boende enligt Lag 2024:79 om placering av barn i skyddat boende, ska socialtjänsten verka för att barnet får en medicinsk och psykologisk bedömning så snart som möjligt, enligt Lag (2024:91). Den medicinska delen följer samma principer enligt Lag 2017:209 som hälsoundersökningen ovan men tar hänsyn till barnets särskilda skyddsbehov och den trygghet som boendet ska erbjuda. Enligt Lag 2024:79 får den vårdnadshavare som barnet placeras tillsammans med, ensam bestämma om en hälsoundersökning enligt 2017:209. Målet är att tidigt uppmärksamma behov av vård eller stöd, utan att utsätta barnet för onödiga frågor eller upprepade undersökningar. Även här bör pågående vårdåtaganden kartläggas och uppföljning säkerställas.

Den orala hälsan ska undersökas inom tandvården och bör initieras av socialtjänsten. Tandvården har enbart ansvar för barn folkbokförda i beträffande region. Dock har flertal regioners tandvård kommit överens om att erbjuda den första hälsoundersökningen, där sedan hemregionen har uppföljande ansvar. Denna vård kan behöva koordineras av socialtjänsten. Ett samarbete mellan hälso- och sjukvården samt tandvården är att föredra för att socialtjänsten ska kunna få ett sammanfattande utlåtande.

3. Hälsoundersökning enligt §7 lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

Utlänningar ska erbjudas en hälsoundersökning. Mer om just denna lag finns beskrivet i SOSFS 2011:11 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökning av asylsökande m.fl. och ligger utanför denna översikt.

Hälsoundersökningar

I läkarundersökningen enligt 32 § LVU ligger fokus på omedelbar säkerhet. Läkaren gör en kort psykisk bedömning av kontakt, affekt och beteende. Hen uppmärksammar om barnet visar tecken på akut psykisk kris, självskadebeteende eller ökad suicidrisk. Syftet är att snabbt avgöra om barnet behöver akuta insatser eller särskilda trygghetsskapande åtgärder i samband med placeringen.

Vid de mer omfattande undersökningarna enligt Lag 2017:209 om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, görs en strukturerad psykisk status. Den genomförs på ett traumamedvetet sätt, med tid att förstå hur tidigare erfarenheter och traumatiska upplevelser kan påverka barnets symtom, känsloliv och beteende. Här identifieras också resurser och behov av fortsatta stödinsatser inom hela vårdkedjan, från kommunala stödinsatser och första linjens psykologmottagningar till specialistvård inom BUP.

Efter att socialnämnden initierat undersökningen ska vården rekvirera befintlig vårddokumentation, inklusive förlossningen (FV2), BVC, vårdcentral, jourcentral, elevhälsa samt socialtjänstens personakt om barnet hälsa. Dokumentation som finns från andra vårdenheter ska inhämtas.

Syftet är att undvika avbrott i vård, medicinering eller behandling och säkerställa att barnets vård präglas av kontinuitet under och efter placeringen. För barn i skolåldern är det ofta värdefullt att läkaren, med socialtjänstens samtycke, kommunicerar med elevhälsoteamet (EHT) så att stödinsatser kan planeras i barnets vardag. Detta samarbete är centralt för att skapa en obruten vårdkedja mellan hälso- och sjukvård, skola och socialtjänst.

Inför hälsoundersökningen ska vårdgivaren bedöma befintlig dokumentation och sammanställa en sammanfattning som kan vara ledande under själva hälsoundersökningen.

Det är att föredra att vårdgivaren har kontakt med socialsekreteraren, andra vårdgivare som barnet har träffat och, om lämpligt, vårdnadshavaren. Om möjligt bör socialsekreteraren närvara på hälsoundersökningen. Vårdnadshavare, familjehemsföräldrar eller personal från HVB/SiS kan också närvara, med samtycke från barnet eller den unge. Detta beror på barnets ålder och mognad.

Hälsoundersökningen ska innehålla bland annat en anamnes, enskilt samtal med barnet eller den unge, och en medicinsk undersökning. För en mer utförlig översikt av olika variabler som kan ingå i en hälsoundersökning, hänvisas till Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hälsoundersökning av barn och unga placerade utanför det egna hemmet.

Efter undersökningen ansvarar vårdgivaren för att:

  • skriva ett tydligt utlåtande till socialtjänsten,
  • initiera eller hänvisa vidare till lämpliga vårdinstanser,
  • säkerställa att barnet får fortsatt vårdkontakt och uppföljning.

En god hälsoundersökning avslutas därför inte med ett utlåtande utan att den leder till konkreta åtgärder och ett tydligt fortsatt ansvar för barnets hälsa i vårdkedjan.

Psykisk hälsa och traumamedveten bedömning

Oavsett vilket regelverk som tillämpas ska barnets psykiska hälsa undersökas systematiskt. Läkaren gör en psykisk status som en del av läkarundersökningen, och genomför den på ett traumamedvetet och trygghetsskapande sätt. Det innebär att läkaren bedömer stämningsläge, affekt, kontakt, tal, beteende och oro. Läkaren reflekterar också över om symtomen kan vara en följd av trauma eller pågående traumatisk stress snarare än enbart psykisk sjukdom.

Bedömningen ligger till grund för att identifiera behov av vård och stöd längs hela vårdkedjan, från kommunala stödinsatser och första linjens psykologmottagningar till specialistvård inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Syftet är att varje barn ska få rätt hjälp, i rätt tid och på rätt vårdnivå.

En traumamedveten psykisk status handlar inte bara om att ställa diagnos, utan om att förstå barnets upplevelser, resurser och skyddsbehov i sin helhet.

Gemensamt för alla undersökningar

Samtliga dessa undersökningar ska utföras av hälso- och sjukvårdspersonal med relevant kunskap, som ansvarar för dokumentation och utlåtande. De skiljer sig åt i omfattning och syfte, men har det gemensamt att de ska präglas av respekt, barncentrering och ett traumamedvetet förhållningssätt. Barnet ska känna sig tryggt, lyssnat på och väl omhändertaget.

Överenskommelse och vårdprogram i Sveriges regioner