Youth Intimate Partner Violence in Sweden
I Sverige har våld i ungdomars egna nära romantiska relationer börjat uppmärksammas allt mer som ett socialt problem. Detta är även gällande i Europa där ett forskningsfält börjar växa fram. I Sverige saknas dock större studier som specifikt fokuserat på detta fenomen, och det europeiska forskningsfältet har inte heller överblickats särskilt. I denna kunskapslucka placeras denna avhandling som övergripande syftar till att studera svenska ungdomars erfarenheter av våld i en nära relation med europeisk forskning som utgångs- och referenspunkt. Mer specifikt syftar avhandlingen till att se över det europeiska forskningsfältet om våld mellan ungdomar i nära relationer, att undersöka hur vanligt förekommande våld i en egen nära relation är bland svenska gymnasieelever, samt att utforska hur denna utsatthet kan ta sig uttryck. För att uppnå detta syfte har fyra delstudier genomförts inom ramen för avhandlingen.
Studie I är en forskningsgenomgång som gav en första översikt av den forskning om ungas våldsutsatthet i nära relationer som har genomförts i Europa. Av denna går det att urskilja vad forskning hittills fokuserat på, eventuella kunskapsluckor samt vilka utmaningar som möjligen väntar.
Studie II undersökte förekomsten av våld i ungas nära relationer i ett urval av svenska gymnasieelever, faktorer som är associerad med sådan utsatthet, samt var sådant våld äger rum. Data inhämtades via en enkät som distribuerades under åren 2017–2018 vid skolbesök genomförda av forskare i projektet. Sammantaget visar studie II att våld i ungas nära relationer knappast kan betraktas som ett residualt fenomen utan att man snare kan dra slutsatsen att det är ett frekvent förekommande socialt problem i Sverige.
Studie III och IV utgick ifrån 18 ”berättarfokuserade” intervjuer med ungdomar (17–23 år vid intervjutillfället) som blivit utsatta för någon typ av våld av någon de haft en romantisk relation med. Fokus i studie III låg på att analysera ungdomarnas berättelser med hjälp av ett teoretiskt ramverk som innefattar begreppen responser, resiliens, motstånd, och paradoxal resiliens. Sammantaget påvisar studie III att det är viktigt att beakta ungdomsspecifika faktorer i relation till både responser och resiliens, och att tillåta att tolka handlingar som motstånd och uttryck för paradoxal resiliens. Detta medför en mer nyanserad bild av ungas beteenden och understryker ungas agens i våldsamma relationer.
Studie IV fokuserade särskilt hur unga berättade att deras våldsamma relationer kom att ta slut. Narrativ om avslut, där informanterna beskrev olika typer av avslut, hade gemensamt att avslutet sällan beskrevs som ett specifikt tillfälle eller situation, utan snarare mer som en process. Denna process kallas i studien för avslutsprocess (the ending process). Sammantaget visar studie IV att könsnormer är viktiga för förståelsen av våld i nära relationer bland unga kvinnor, då de förefaller bidra till att försvåra att avsluta en våldsam relation eller identifiera sexuellt våld som sådant.
Övergripande indikerar den här avhandlingen att många svenska ungdomar utsätts för våld i en egen romantisk relation, och att sådant våld många gånger är upprepat och allvarligt. Resultaten visar på en könad dimension av våld i ungas nära relationer, där flickor i jämförelse med pojkar rapporterar mer upprepat våld och också beskriver hur könade normer påverkar deras utsatthet. I relation till den fysiska kontexten av våld i ungas nära relationer visar avhandlingen att våldet äger rum på arenor till vilka vuxna har tillträde och således med det vuxna mandatet har möjlighet att respondera på våldet. Därmed är det inte möjligt för vuxenvärlden att avfärda våld i ungas nära relationer som något omöjligt att upptäcka.
Läs avhandlingen här (extern länk)