Hej du som ska gå den här utbildningen!
Jag heter Hugo och är nio år. Jag går i trean och gillar att spela fotboll. Jag har en mamma och pappa och en lillasyster som heter Ebba. Hon är sex år och helt okej.
Jag är en ganska vanlig kille, jag trodde det i alla fall tills jag fattade att min pappa ibland gör saker mot mig som inte är okej. När vi bråkar hemma eller om jag bråkar med någon i skolan blir både mamma och pappa superarga och skriker och håller på. Pappa har ganska många gånger tagit mig jättehårt i armen och dragit mig i örat. Ibland har han slagit mig på kinden och en gång knuffade han mig så jag ramlade på en stol.
Jag tänkte att det är väl så pappor funkar när de blir arga på sina barn, men så kollade jag med några kompisar och deras pappor slog dem inte. De kunde såklart bli arga och gapa och ta telefonen och så men de slogs aldrig.
Det som händer hemma gör att jag ibland blir orolig och då blir det svårt att lyssna i skolan. Jag måste liksom hela tiden röra på mig och då blir fröken sur. Jag kan också bli jättearg på mina kompisar och så blir det bråk med dem. Jag är hela tiden nervös och får ont i magen när skolan ska ringa hem och berätta om saker som hänt för då vet jag att det blir bråk hemma. Ja, och så börjar allt om igen!
En dag blev det för mycket när skolan skulle ringa hem, jag blev så himla rädd och ledsen. Jag berättade för min lärare vad som händer hemma. Det kändes skönt att säga till någon hur det är och hon lovade att inte ringa hem och det var bra.
Men sen blev det värsta grejen!!! Jag fick åka i väg och prata med en polis och det blev kaos hemma. Det är allt det här som ni ska få veta mer om nu.
Hälsningar Hugo